Vid stora saker/händelser har vi svårt att ta beslut. En rätt jobbig känsla.

Vad var det som fick mig, utan att tänka, köpa min VAN, inhandla ett par trådlösa hörlurar och säga JA till att vara med i ett mobbningsprojekt? Vad är det som gör att jag istället skjuter på att kontakta drömkunder, flytta utomlands i ett par år och investera i fonder och aktier.

Enkelt svar: Det känns jobbigt, det är stort, jag är lat. Har även för lite koll på det jag vill göra, vilket i sig också blir jobbigare ju längre tiden går. Lite som att saker i schemat flyttas framåt då du inte känner för att göra det, kanske aldrig. Men det kanske inte är så jobbigt, beroende på om det är något som jag verkligen ser framför mig och har en liten erfarenhet från. Kanske är det relativt oviktigt till och med?

Jag är en mycket visuell person, men bara med ögonen öppna. Om någon säger åt mig att blunda och försöka se en elefant i öknen så är jag rökt. Hittills om vi tar exemplet med att flytta utomlands så har jag förmodligen för lite framför mig på bordet för att ta beslutet. Vissa behöver det, andra inte. Varför var jag inte rädd för att köpa min VAN? Jo, jag skrev ner alla fördelar jag kunde se med köpet, såg mig själv på olika platser runt om i världen med den utifrån andras bilder, och tog reda på massvis med information för hur det kunde vara optimalt i min livsstil. Då kom motivationen, när jag hade allt detta i min hand.

Stora saker tar tid. En väldigt lång tid, som medför mycket hårt arbete. Men också förhoppningsvis magiska saker, som exempelvis vänskap. Men bara om du känner för det och ser det framför dig. Funderar i detta nu om det är långa, tröga processer som gör oss starkare, utvecklas och lär oss mer om oss själva och andra. Det är enkelt att gå den enkla vägen. Idag tycker majoriteten inte om att saker tar tid (vad det än gäller). Vi matas med det varje dag. Det kan till och med vara jobbigt att vänta på matlådan i micron, och det bör ta mindre än 30 sek med Swish, annars hade vi inte använt tjänsten. Vi vet dock möjligheten med Swish så hade den varit längre hade det varit värt det ändå. Mel Robbins trycker på att faktiskt forcera sig själv att göra saker när det inte handlar om rutin.  Ett mycket bra och insiktsfullt framträdande! 

Om du framöver stöter på scenarion där du känner för att göra en större sak (impuls), men motivationen inte verkar komma till dig, ta dig tid att göra research. Väg för och nackdelar på alla möjliga sätt. Då kommer du att få en tydlig bild över om det är ett GO eller NO GO. Jag har fortfarande saker som kryper i kroppen, men saker runt omkring tar över ibland. Väg då saker mot varandra och prioritera.

Var dock glad för de små sakerna. Nästan en större utmaning ibland?